Klimatförändringarna är här

Sommaren då värmen stannade kvar

Jag brukar uppskatta varma sommarkvällar. Att sitta ute länge, prata med vänner, känna hur luften fortfarande är ljum. Men i år var det annorlunda. Det var inte bara varmt – det var extremt varmt. Och det oroar mig. Särskilt eftersom jag lever med hjärtsvikt och därför måste vara extra försiktig när temperaturen stiger.
Jag vet vad värmen kan göra med kroppen, hur snabbt man kan bli trött, hur svårt det kan bli att orka det man brukar.

Här hemma på gården såg jag värmen påverka inte bara mig. Fåren sökte skugga redan tidigt på morgonen och hönorna höll sig helst inomhus eller tryckta under buskarna. Och i samtal med vårdpersonal på Östersunds sjukhus fick jag höra hur tungt det varit att arbeta i lokaler som blivit alldeles för varma, utan tillräcklig utrustning för att kyla ner rummen. Det är inte bara obehagligt – det kan vara farligt för patienter som redan är sköra.

Samtidigt kunde vi följa nyheterna från länderna runt Medelhavet. 45 grader i Grekland och Spanien. Skogsbränder som tvingade människor från sina hem. Sjukhus fyllda med värmesjuka. Det kan kännas avlägset, men den här sommaren var påminnelsen brutal: vi är en del av samma klimatkris.

Forskningen är tydlig. Folkhälsomyndigheten har visat att värmeböljor leder till fler sjukhusinläggningar och ökad dödlighet, särskilt bland äldre, små barn och personer med hjärt- och lungsjukdomar Men värmen påverkar inte bara kroppen. Den påverkar också vårt psyke. Studier visar att extremvärme kan förvärra ångest och depression, och att stressen efter extrema väderhändelser ibland leder till posttraumatiska symtom

Jag tänker ofta på de unga människor jag möter som berättar om sin klimatångest. Det är inte bara oro – det är en känsla som sätter sig i kroppen, påverkar sömn och koncentration och ibland leder till att man ifrågasätter framtidsplaner.
En global undersökning i The Lancet visade att 59 % av unga mellan 16–25 år känner sig mycket eller extremt oroliga för klimatet, och många upplever att politiker inte gör tillräckligt

Och klimatkrisen syns även i vår natur. I sommar tvingades fiskevårdsområden i Jämtland införa fiskestopp i varma åar för att skydda öring, harr och röding. Vattnet var helt enkelt för varmt för att fiskarna skulle orka överleva
om de fångades och släpptes tillbaka. När vattnet värms upp förlorar vi inte bara möjligheten till fiske – vi riskerar hela ekosystem.

Det som gör mig både hoppfull och otålig är att det faktiskt finns en vilja till förändring. Flera undersökningar visar att en majoritet av svenskarna vill ha en tydlig klimatpolitik och är beredda att förändra sina egna vanor för klimatets skull.
Men den viljan behöver mötas med handling – både lokalt och nationellt.

Som miljöpartist vet jag att vi måste jobba på två fronter. Vi behöver minska utsläppen och klimatanpassa samhället även här i Jämtland, och samtidigt driva på för en starkare nationell klimatpolitik. Klimatpolitiska rådet har varit tydliga med att den nuvarande regeringens politik inte räcker för att nå målen

Sommaren 2025 har gett oss igen (vi kommer ihåg 2018) en försmak av framtiden. Vi kan välja att blunda och hoppas på det bästa – eller att agera, nu. Jag lovar att fortsätta arbeta för att vi, tillsammans med alla som vill se förändring, faktiskt gör skillnad.
För klimatet, för hälsan och för framtiden.