 Bild från Akalla i Stockholm där jag var bosatt i över 18 år. En härlig blandning av människor från jordens alla hörn. Det som nu sker i svensk migrationspolitik handlar inte bara om lagar och gränser. Det handlar om människosyn. Om vilka som anses få höra till och vilka som förväntas bevisa sitt värde för att få stanna.
Jag tänker allt oftare på hur kallt Sverige har blivit. Jag lever nära människor som har sitt ursprung utanför Europa. Jag har sett sådant som sällan syns i den politiska debatten. Inte bara oro för nya lagar och hårdare regler. Utan något som går djupare än så. Otryggheten. Avståndet till samhället. Känslan av att hur mycket man än försöker, så räcker det ändå inte. Att man kanske aldrig riktigt kommer att passa in. Det gör ont att se. För det här handlar inte bara om politik. Det handlar om hur människor börjar se på sig själva. Hur trygghet byts mot vaksamhet. Hur tillhörighet byts mot tvivel. Hur människor som försöker bygga ett liv här i stället får höra, om och om igen, att deras plats är osäker. I dag talas det om migration på ett sätt som gör människor till problem. Fokus ligger på kontroll, misstänksamhet, anpassning och utvisning. Som om samhället blir bättre ju fler som skickas bort. Som om hårdhet i sig vore en lösning. Som om en människas värde kan mätas i hur skötsam hon anses vara. Och uppriktigt sagt:......................
0 Kommentarer
I dag är det vårdagjämning. Dag och natt är lika långa över hela jorden. I en tid präglad av oro påminner den här dagen om något enkelt men viktigt: mörker och ljus finns alltid samtidigt, men ljuset kan ändå växa.
Här i Jämtland har jag ofta upplevt att våren brukar komma ganska plötsligt. Vintern håller sitt grepp länge, och så händer det nästan över en natt: ljuset förändras, snön börjar släppa, det droppar från taken och vattnet återvänder till bäckar, åar och älvar. Men de senaste åren känns det inte riktigt som förr. Klimatförändringarna verkar ha ändrat rytmen. Våren kommer både för tidigt och för långsamt. Naturen lockas att börja innan tiden egentligen är mogen, och sedan kommer bakslag med kyla och osäkerhet. Det som en gång kändes tydligt har blivit mer ryckigt och mer skört. Jag ser det också hos bina. De tar sig ut ur kuporna tidigt, lockade av ljus och värme, långt innan det finns pollen och nektar i någon större omfattning att hämta. När bakslaget sedan kommer får de det besvärligt. I värsta fall behöver jag mata dem för att de ska klara sig. Också där märks hur årstidernas rytm har rubbats. Just därför berör vårens ankomst mig kanske ännu mer nu. För trots allt väcker den hopp.  Demokratin tunnas ut steg för steg
|
AuthorConny Wahlström som inte kan vara tyst. Delar gärna med mig av kunskap, funderingar och tyckande! Vill du veta mer om mig gå till sidan Om Arkiv
Mars 2026
Categories
Alla
|
RSS-flöde