 Jag har precis läst Jonas Bals bok Sammen bekjemper vi fascismen – strategier for antifascister i dag. Det är en bok som både oroar och ger hopp. Bals beskriver fem sätt att möta fascismen. Vi måste lära oss vad fascism är, organisera oss, försvara språket och sanningen, vara förberedda utan att styras av rädsla – och slutligen: Var arg och ha roligt. Det sista rådet har stannat kvar hos mig. Det finns mycket att vara arg över. Människor pekas ut som problem på grund av sitt ursprung, sin religion, sitt kön eller sin sexuella läggning. Politiska motståndare beskrivs som fiender. Journalister misstänkliggörs. Lögner upprepas tills de börjar uppfattas som sanningar. Men Bals uppmanar oss inte att leva i hat eller ständig rädsla. Ilskan måste leda till handling. Vi behöver organisera oss, bygga gemenskap och visa vilket samhälle vi vill ha. Vi behöver också glädje, humor, kultur och vänskap. Fascismen ska inte få ta ifrån oss framtidstron. Hur känner vi igen fascismen? Ordet fascism används ibland för lättvindigt. Alla konservativa är inte fascister. All nationalism är inte fascism. En sträng migrationspolitik är inte automatiskt fascistisk. Inte heller är en person fascist bara för att han eller hon har en åsikt som jag ogillar. Men fascismen har vissa återkommande tankemönster som vi behöver lära oss att känna igen.
0 Kommentarer
 Stockholm Pride 2026 Foto Conny Wahlström Jag var en av många tusen som tillsammans med min särbo dansade fram genom Stockholms gator. Prideparaden 2026 genomfördes i ett fantastiskt sommarväder och hade samlat en stor och färgstark folkmassa. Glädjen gick inte att ta miste på. Samtidigt fanns ett allvar under ytan. För många är Pride en enda stor fest – en möjlighet att synas och tydligt visa att man står upp för allas lika värde. För några av oss är Pride också djupt personligt. Ett vattenhål där vi under några timmar får stå i centrum, vara synliga och omges av människor som visar sin kärlek och solidaritet.  Bild från Akalla i Stockholm där jag var bosatt i över 18 år. En härlig blandning av människor från jordens alla hörn. Det som nu sker i svensk migrationspolitik handlar inte bara om lagar och gränser. Det handlar om människosyn. Om vilka som anses få höra till och vilka som förväntas bevisa sitt värde för att få stanna.
Jag tänker allt oftare på hur kallt Sverige har blivit. Jag lever nära människor som har sitt ursprung utanför Europa. Jag har sett sådant som sällan syns i den politiska debatten. Inte bara oro för nya lagar och hårdare regler. Utan något som går djupare än så. Otryggheten. Avståndet till samhället. Känslan av att hur mycket man än försöker, så räcker det ändå inte. Att man kanske aldrig riktigt kommer att passa in. Det gör ont att se. För det här handlar inte bara om politik. Det handlar om hur människor börjar se på sig själva. Hur trygghet byts mot vaksamhet. Hur tillhörighet byts mot tvivel. Hur människor som försöker bygga ett liv här i stället får höra, om och om igen, att deras plats är osäker. I dag talas det om migration på ett sätt som gör människor till problem. Fokus ligger på kontroll, misstänksamhet, anpassning och utvisning. Som om samhället blir bättre ju fler som skickas bort. Som om hårdhet i sig vore en lösning. Som om en människas värde kan mätas i hur skötsam hon anses vara. Och uppriktigt sagt:......................  Demokratin tunnas ut steg för steg
|
AuthorConny Wahlström som inte kan vara tyst. Delar gärna med mig av kunskap, funderingar och tyckande! Vill du veta mer om mig gå till sidan Om Arkiv
Juli 2026
Categories
Alla
|
RSS-flöde