Var arg – och ha roligt - innan vi vänjer oss

Jag har precis läst Jonas Bals bok Sammen bekjemper vi fascismen – strategier for antifascister i dag. Det är en bok som både oroar och ger hopp.
Bals beskriver fem sätt att möta fascismen. Vi måste lära oss vad fascism är, organisera oss, försvara språket och sanningen, vara förberedda utan att styras av rädsla – och slutligen: Var arg och ha roligt.
Det sista rådet har stannat kvar hos mig.

Det finns mycket att vara arg över. Människor pekas ut som problem på grund av sitt ursprung, sin religion, sitt kön eller sin sexuella läggning. Politiska motståndare beskrivs som fiender. Journalister misstänkliggörs. Lögner upprepas tills de börjar uppfattas som sanningar.
Men Bals uppmanar oss inte att leva i hat eller ständig rädsla. Ilskan måste leda till handling. Vi behöver organisera oss, bygga gemenskap och visa vilket samhälle vi vill ha. Vi behöver också glädje, humor, kultur och vänskap.
Fascismen ska inte få ta ifrån oss framtidstron.

Hur känner vi igen fascismen?
Ordet fascism används ibland för lättvindigt. Alla konservativa är inte fascister. All nationalism är inte fascism. En sträng migrationspolitik är inte automatiskt fascistisk. Inte heller är en person fascist bara för att han eller hon har en åsikt som jag ogillar.
Men fascismen har vissa återkommande tankemönster som vi behöver lära oss att känna igen.

Befolkningen delas upp i ett riktigt folk och människor som inte riktigt anses höra till. Landet sägs vara hotat, försvagat eller på väg att förstöras. Någon grupp pekas ut som orsak till problemen.
Det kan vara invandrare, muslimer, judar, hbtqi-personer, feminister, journalister eller politiska motståndare.
Samtidigt lovar en stark ledare eller rörelse att rädda nationen. Vanliga politiska motståndare framställs inte längre som människor med andra åsikter, utan som förrädare eller fiender.

Fascismen misstror också den maktdelning som finns i en demokrati. Fria medier, domstolar, universitet, myndigheter och föreningar kan beskrivas som hinder för folkviljan. Hot och våld kan ursäktas om de sägs tjäna nationen. Fascistiska rörelser har historiskt förenat extrem nationalism, militarism, ledarkult och förakt för människors lika värde.

Det är viktigt att förstå att fascismen i vår tid inte måste se ut som på 1930-talet.
Den behöver inte komma marscherande i uniform. Den kan komma genom val. Den kan använda humor, slagkraftiga videor och sociala medier. Den kan steg för steg försvaga demokratin inifrån, samtidigt som dess företrädare säger att de försvarar den.
Är det som håller på att hända nu?

Signalerna från USA
Jonas Bals använder flera exempel från USA. Han beskriver det som en process där institutioner bryts ned, människor delas upp i ett ”vi och de” och föreställningen normaliseras att vissa människor är mindre värda än andra.

Donald Trump har talat om politiska motståndare som ”fienden inom landet”. Han har också sagt att nationalgardet eller militären vid behov skulle kunna användas mot vad han kallade radikala vänsterkrafter. Det är en allvarlig gränsförskjutning.

I en demokrati är oppositionen en nödvändig del av samhället. Den ska kunna kritisera regeringen och vinna nästa val. När politiska motståndare i stället beskrivs som fiender till landet öppnas dörren för att behandla dem på andra sätt än som jämlika medborgare. Den sista tidens Quisling debatt i Sverige är ett tydligt tecken på det!

När Trump åter blev president benådade eller mildrade han straffen för nästan alla som åtalats eller dömts efter stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021. Vita huset har beskrivit dem som patriotiska amerikaner.
En president har rätt att benåda människor. Men när människor som använt politiskt våld för den egna ledaren görs till patrioter skickas ett farligt budskap:
Våld kan accepteras när det tjänar vår sida. Så flyttas demokratiska gränser.

Signalerna i Sverige
Sverige är inte USA. Vi är fortfarande en demokrati med starka institutioner. Jag säger inte heller att Sverigedemokraterna är samma sak som de fascistiska partier som tog makten i Europa under 1900-talet.
Men det finns uttalanden och handlingar från SD som har tydliga beröringspunkter med fascismens tankevärld. De bör inte avfärdas som enstaka felsägningar, särskilt inte när de tillsammans bildar ett mönster.

Ett folk påstås vara på väg att bytas ut
Inför EU-valet 2024 hävdade Jimmie Åkesson att ett ”folkutbyte” pågår i Sverige och Europa. Det är något annat än att diskutera hur stor invandringen ska vara eller hur integrationen fungerar.

Ordet folkutbyte skapar en bild av att det finns ett verkligt svenskt folk som håller på att förlora sitt land till främmande människor. Invandrare blir då inte bara nya invånare med olika bakgrund. De görs till delar av ett hot mot folkets framtid.
I en demokrati är svenska folket de medborgare som tillsammans utgör landet. I det etnonationalistiska synsättet tillhör landet egentligen bara människor med ett visst ursprung. 

Politik som en kamp på liv och död
Efter valet 2018 skrev SD:s dåvarande gruppledare Mattias Karlsson att partiets motståndare hade tvingat in dem i en ”existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad”. Han skrev att alternativen var ”seger eller död”.
Det är inte ett normalt sätt att beskriva demokratisk politik.

I en demokrati diskuterar och förhandlar vi med våra politiska motståndare. Vi tävlar om väljarnas förtroende och accepterar att makten kan växla.
Om politiken i stället blir en kamp om nationens överlevnad kan kompromisser framstå som förräderi. En valförlust blir inte längre ett demokratiskt bakslag, utan ett hot mot hela landets existens.

En religiös minoritet pekas ut
Jimmie Åkesson har också krävt stopp för etableringen av nya moskéer. Han har sagt att moskéer där det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda ska kunna konfiskeras och rivas.

Självklart ska samhället ingripa mot våldsbejakande extremism och brottslighet, oavsett var den förekommer. Men ett generellt stopp för nya moskéer riktar sig inte mot enskilda brott. Det pekar ut en hel religions närvaro som ett problem.
Även det är ett återkommande fascistiskt och auktoritärt tankemönster: en minoritet görs till symbol för hela nationens påstådda förfall.

Svenska medborgare som ändå inte anses svenska
Ett exempel kom från SD:s migrationspolitiska talesperson Ludvig Aspling. Han har föreslagit att även svenska medborgare med invandrarbakgrund ska kunna få återvandringsbidrag om de avsäger sig sitt svenska medborgarskap och lämnar Sverige permanent. Det handlar formellt om ett frivilligt erbjudande. Staten skulle inte genom just detta förslag med tvång ta ifrån dem medborgarskapet. Det kan ju ses som ett generöst erbjudande men.....

Men Asplings motivering är viktig. Han sa:
”Vi har alldeles för många personer som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen och det har orsakat jättestora problem.”

Problemet sägs alltså inte bara vara vad en människa har gjort. Det är inte bara kriminalitet, arbetslöshet eller bristande språkkunskaper som diskuteras.

Problemet sägs vara att det finns för många människor som inte är etniskt svenska.
Det betyder att ett svenskt medborgarskap inte räcker för att självklart räknas till det svenska folket.

En människa kan vara född eller uppvuxen här, tala svenska, arbeta, betala skatt och ha svenskt medborgarskap. Ändå kan hon beskrivas som någon som inte riktigt hör till, eftersom hon inte anses vara etniskt svensk.

Detta är inte i sig ett fullständigt fascistiskt program. Men det är ett tydligt etnonationalistiskt tankemönster med starka beröringspunkter med fascismen.
Nationen sägs egentligen tillhöra en viss etnisk grupp. Andra svenska medborgares närvaro blir ett problem som politiken ska försöka minska.

När avsändaren döljs
TV4:s Kalla fakta avslöjade 2024 att 23 anonyma konton styrdes från SD:s kommunikationsavdelning utan att kopplingen till partiet framgick. Kontona spred bland annat vilseledande information och angrep politiska motståndare.

Anonyma konton är inte i sig fascism. Humor och satir måste få finnas i politiken.
Men människor har rätt att veta när ett politiskt parti försöker påverka dem. När avsändaren döljs blir det svårare att förstå att det handlar om organiserad politisk kommunikation.

När SD granskades beskrev Jimmie Åkesson granskningen som en inhemsk påverkansoperation från det vänsterliberala etablissemanget.

Mönstret blir bekymmersamt: Partiet döljer sin egen roll i opinionsbildningen och utmålar sedan journalisterna som avslöjar detta som en del av ett fientligt etablissemang.

När manligheten sägs vara hotad
Fascismens tankevärld handlar inte bara om nationen och om vilka som får tillhöra folket. Den har ofta också ett tydligt mansideal.
Nationen sägs ha blivit svag därför att männen inte längre är tillräckligt hårda, starka och stridsberedda.

Feminism, jämställdhet, hbtqi-personers rättigheter och det som kallas ”woke” kan då framställas som hot mot den naturliga ordningen. Kvinnor som kräver självständighet, män som inte följer ett traditionellt mansideal och människor som bryter mot gamla könsroller blir symboler för ett samhälle som påstås vara i förfall.

I de historiska fascistiska samhällena skulle mannen vara soldat, försörjare och ledare. Kvinnans viktigaste uppgift sades vara att föda och uppfostra nästa generation. I Nazityskland uppmuntrade staten kvinnor att vara hustrur och mödrar och att föda många barn som ansågs vara ”rasmässigt värdefulla”. Homosexuella män förföljdes bland annat eftersom nazisterna såg dem som svaga, olämpliga som soldater och som ett hot mot födelsetalen.

Liknande tankemönster går att känna igen i delar av dagens amerikanska höger.
Pete Hegseth, krigsministern om leder USA:s försvarsdepartement, har sagt att militären ska återupprätta sin ”warrior ethos”, sin krigaranda, och lämna ”wokeness and weakness” – ungefär ”woke och svaghet” – bakom sig. Han har även tidigare ifrågasatt kvinnors plats i stridande förband.

I juli 2026 beslutade han att alla aktiva militärer och reservister från 30 års ålder ska undersökas för testosteronbrist. I beslutet kopplas riktad testosteronbehandling till bättre prestationsförmåga och militär beredskap.  Ett testosterontest är naturligtvis inte fascism. Det kan finnas medicinska skäl att undersöka och behandla hormonbrist.

Men sammanhanget är viktigt.

När testosteron, krigaranda och hårdhet ställs mot jämställdhet, mångfald och det som kallas svaghet blir testosteronet också en politisk symbol. Berättelsen blir att nationen har försvagats och bara kan räddas om den hårda mannen återtar sin plats som soldat, ledare och familjens överhuvud.

Varningssignalen uppstår när manlig styrka kopplas till nationens överlevnad och kvinnors, homosexuellas och transpersoners frihet beskrivs som ett hot mot samhället.

Det betyder inte att mäns problem inte ska uppmärksammas. Många pojkar och män har verkliga svårigheter med ensamhet, skolresultat, psykisk ohälsa och att hitta sin plats i samhället. Men lösningen är inte att göra jämställdheten eller andra människors frihet till fienden. Män blir inte starkare av att kvinnor hålls tillbaka. Män blir inte tryggare av att homosexuella eller transpersoner tvingas gömma sig. Och ett samhälle blir inte starkare av att medkänsla framställs som svaghet.

Ett mönster, inte ett enskilt uttalande
Ett enskilt uttalande bevisar inte att ett parti eller en regering är fascistisk. Inte heller gör ett återvandringsbidrag, ett testosterontest, ett anonymt konto eller kritik mot en journalist det.

Det är kombinationen som bör få oss att reagera.

• Det talas om ett folkutbyte.
• Politiken beskrivs som en kamp om nationens överlevnad.
• Människor med svenskt medborgarskap anses ändå inte självklart tillhöra det svenska folket.
• Religiösa minoriteter framställs som ett hot.
• Politiska motståndare demoniseras.
• Journalister pekas ut som delar av ett fientligt etablissemang.
• Feminism, jämställdhet och hbtqi-personers rättigheter beskrivs som tecken på svaghet och förfall.
• Den starke mannen och den hårda krigaren lyfts fram som lösningen.

Tillsammans kan detta bilda en berättelse: Landet befinner sig i fara. Det riktiga folket håller på att förlora sitt land. Vissa människor hör egentligen inte hemma här. Samhället har blivit svagt. Bara den egna rörelsen och den starke ledaren vågar göra det som krävs för att rädda nationen.
Det är en berättelse som historiskt har öppnat vägen för fascistisk och auktoritär politik.

Var arg – men bygg något bättre
Det finns därför skäl att vara arg.
Men ilskan får inte bli ett hat mot alla människor som röstar på ett visst parti. Människor röstar av många olika skäl. En del känner oro för kriminalitet, ekonomi, sjukvård eller en integration som inte har fungerat.
Sådana problem måste tas på allvar och mötas med verkliga politiska lösningar.
Att bekämpa fascistiska tankemönster betyder inte att tysta människor eller vägra diskutera svåra frågor.

Det betyder att försvara varje människas lika värde. Att skilja på vad en människa gör och vem hon är. Att säga ifrån när hela grupper görs ansvariga för samhällets problem. Att försvara fria medier, domstolar, myndigheter, fackföreningar och andra delar av demokratin.
Det betyder också att erbjuda ett hoppfullt alternativ.
Därför är Jonas Bals råd så viktigt: Var arg – och ha roligt.

Möt andra människor. Organisera dig. Engagera dig i en förening, ett parti eller ett fackförbund. Ta den svåra diskussionen på arbetsplatsen. Stå upp för den som blir angripen. Skapa kultur. Använd humor. Bygg vänskap och gemenskap.
Visa hur ett samhälle med demokrati, omtanke och jämlikhet kan se ut.

Jag vill inte vara grodan - Vill du?
Det finns en välkänd berättelse om grodan i det allt varmare vattnet.
Grodan läggs i kallt vatten. Temperaturen höjs så långsamt att den vänjer sig vid varje liten förändring. Den reagerar inte förrän vattnet har blivit så varmt att det är för sent.
Det är en liknelse, inte en biologilektion. Men bilden säger något viktigt om hur demokratier kan förändras.

• Demokratin försvinner sällan över en natt.
• Vattnet blir i stället lite varmare i taget.

Först används ett nytt ord om en grupp människor. Sedan upprepas det tills ordet känns normalt. Därefter kommer ett förslag som tidigare skulle ha varit otänkbart. När någon protesterar sägs det bara vara humor, en provokation eller en missuppfattning.

Efter ett tag har vi vant oss.

Det som nyss väckte starka reaktioner möts med en axelryckning. Då kan nästa gräns flyttas. Och sedan nästa.
Efter att ha läst Jonas Bals bok känner jag därför att det inte längre räcker för mig att säga att jag är emot fascism.

Jag vill gå från att vara emot fascism till att vara antifascist.
För mig betyder det inte att sätta etiketten fascist på alla som tycker annorlunda. 

Det betyder att aktivt försvara demokratin, rättsstaten och alla människors lika värde. Att lära mig känna igen fascismens tankemönster. Att vara vaksam när människor delas upp i ett riktigt folk och sådana som inte anses höra till. Att reagera när politiska motståndare, minoriteter och journalister görs till fiender.

• Jag tänker inte vara grodan som vänjer sig vid varje liten temperaturhöjning och vaknar först när vattnet har blivit för hett.
• Jag vill reagera medan demokratin fortfarande är stark och medan utvecklingen fortfarande går att påverka.
• Jag vill vara vaksam på de fascistiska signalerna, säga ifrån när de blir synliga och bidra till att bygga den gemenskap som fascismen försöker förstöra.
• Jag tänker vara arg när människovärdet angrips.

Men jag tänker också fortsatt organisera mig, hålla ihop med andra och ha roligt.
​
Det är mitt sätt att gå från att bara vara emot fascism till att bli antifascist.
​
Hur tänker du?