Biologisk mångfald – vår levande livlina i Jämtland

Den 22 maj infaller Biologiska mångfaldens dag – ett tillfälle att stanna upp och se det liv som omger oss.
I Jämtland finns ännu levande skogar, blommande ängar och orörda fjäll, men även här minskar antalet arter i tysthet. Sedan mitten av 1800-talet har minst 21 arter försvunnit från länet – och idag är hela 278 arter hotade. Det är dags att agera för att bevara det vi ännu har kvar.

Arterna försvinner – också här
I Sverige är över 2 000 arter rödlistade – och 278 av dem finns i Jämtlands län, enligt SLU och WWF. Av dessa är 227 direkt hotade av kalhyggesbruket. Bland de arter som redan har försvunnit från vårt landskap finns insekter, svampar och växter som var beroende av gammelskogar och traditionella brukningsmetoder.

Exempel på hotade arter i Jämtland idag:
- Norna (Calypso bulbosa), en sällsynt orkidé
- Tallbit (Pinicola enucleator), en färgstark småfågel
- Tajgafältmätare, en fjäril
- Fjällfotad musseron, en svamp

Vår skog – rikedom eller rovdrift
Jämtlands skogar bär spår av århundraden av samexistens mellan människor och natur. Men det moderna skogsbruket, där kalhyggen och ensartade planteringar av gran och tall dominerar, har förändrat landskapet i grunden. Arter som är beroende av gammal skog, död ved, fuktiga mikroklimat och variation förlorar sin plats att leva.

Vi behöver ett skogsbruk som sätter långsiktig naturhälsa i centrum. Det innebär hyggesfria metoder, ökat skydd av värdefulla skogar och respekt för naturens egna system. Men också att vi vågar investera i restaurering av natur – att återskapa våtmarker, blandskog och död ved i skogar som har utarmats.

Åker, äng och trädgård – allt hänger ihop
Det småskaliga jordbruket i Jämtland har historiskt varit en tillgång för biologisk mångfald. Med slåtter, bete och varierade landskap skapades miljöer där bin, fjärilar, groddjur och fåglar frodades. Men när dessa brukningsformer försvinner eller industrialiseras försvinner också naturvärdena.

Och det räcker inte med enbart vallodling. Även om vall är bättre än plöjd åkermark för klimatet, är slåttervallar oftast monokulturer med mycket låg biologisk mångfald – särskilt om de inte betas. Betande djur är avgörande för att hålla marker öppna, gynna örter och skapa variation. Utan betesdjur förlorar vi de livsmiljöer som många hotade arter är helt beroende av.

Det räcker inte med tambin – de vilda bina gör jobbet
I takt med att vilda pollinatörer minskar i antal har också intresset för honungsbin ökat – men det är ett misstag att tro att tambin kan ersätta vilda pollinatörer. Forskning visar att vilda bin och andra insekter som fjärilar och blomflugor är långt mer effektiva och avgörande för många växters pollinering. Tambin kan i vissa fall till och med konkurrera ut vilda arter när blomresurserna är begränsade. Mina nordiska bin ger oss honung men de ersätter inte de vilda pollinatörerna.

Vi måste skydda och återställa blomrika marker, ängar, vägkanter och skogsbryn – där vilda pollinatörer kan leva, bygga bon och hitta föda.

Varför är det så viktigt att bevara dessa arter?
Biologisk mångfald handlar om att skydda systemen som allt liv bygger på. Pollinatörer är avgörande för odling, artrika skogar skyddar klimat och vattenflöden, fungerande ekosystem ger rent vatten och bördig jord. Varje art är en del av en väv – och när trådar försvinner riskerar hela system att kollapsa. Dessutom har varje art ett egenvärde – ett unikt uttryck för liv som aldrig kommer tillbaka.

Vad kan vi göra?
– En uppmaning till handling - Kräv politiskt ledarskap som prioriterar biologisk mångfald
- Skydda fler naturskogar och stoppa kalhygges avverkning
- Stöd betesbaserat jordbruk och mathantverk
- Välj ekologiskt och lokalt – med artrikedom
- Skapa biologisk mångfald hemma
- Sprid kunskap
- Stöd projekt för naturrestaurering

Biologisk mångfald är grunden för vår överlevnad, vår matförsörjning och vår livskvalitet. Och i Jämtland har vi fortfarande möjligheten att göra skillnad. Men det är nu det måste ske.