Stå stadigt i stormen: mental styrka för politiker i en polariserad tid

Liten fyr på Aukra i Norge, Foto Conny Wahlström

Det är inte bara sakfrågorna som är tunga i politiken just nu - det är klimatet runt dem. Polarisering, misstänkliggöranden, desinformation och ett mer osäkert säkerhetsläge gör att trycket riskerar att bli långvarigt. Jag tror vi behöver prata mer om mental hållbarhet: hur vi behåller kraften, klarheten och människosynen - och hur vi bygger stödstrukturer som gör att fler orkar stanna kvar.​
​
Ibland tänker jag på politiskt arbete som att vara en fyr: inte för att stoppa stormen, utan för att hålla riktning och ge ljus när sikten är dålig.

Det finns dagar när jag undrar varför jag utsätter mig för det här
Inte för att jag tvivlar på sakfrågorna. Utan för att jag tvivlar på klimatet runt dem. Tonen. Tempot. De ständiga misstänkliggörandena. Och den där känslan av att samhällssamtalet ibland rör sig bort från det jag trodde var vår gemensamma grund: att fakta är något vi försöker förstå - inte något vi väljer efter känsla.
Jag tror många politiker, oavsett parti, känner igen detta: att det inte bara är politiska skiljelinjer som hårdnar, utan själva sättet vi pratar med varandra på.

När det blir "vi och dom" förlorar vi mer än debatten

I ett vi-och-dom-klimat blir nyanser farliga. Det som borde vara samtal blir identitetsmarkörer. Och diskussionen går från att handla om lösningar till att handla om tillhörighet.
Det är tröttande på djupet: att behöva vara lugn när andra är aggressiva, tydlig när andra är ohederliga, och saklig när andra vill göra allt personligt.
Och paradoxen är tydlig: ju mer man bryr sig om samhällsfrågor, desto mer sårbar blir man. För man tar det på riktigt.

En tid som gör ansvar dyrt
Vi lever i ett geopolitiskt och säkerhetspolitiskt läge som är mer osäkert än på länge. I en sådan tid får också desinformation och misstänkliggöranden lättare fäste - och det spär på polariseringen.
Lägg till klimatförändringarna, som i sig driver oro, konflikter och hårdare motsättningar, och du får en politisk vardag där trycket riskerar att bli långvarigt.
För oss som arbetar med klimat-, rättvise- och miljöfrågor innebär det att vi behöver bli bättre på att skapa stödstrukturer och ta vår mentala hälsa på allvar, så att vi behåller vår kraft och inte blir mentalt negativt påverkade. Här har vi ett jobb att göra - och jag vill gärna vara med och bidra till det.

Det jag har behövt lära mig - och fortfarande tränar på
Jag har med åren börjat se politiskt arbete som något som kräver mental träning - på samma sätt som kroppen behöver träning för att orka bära tungt.
För mig har det blivit extra tydligt eftersom jag också arbetar med de här frågorna professionellt: jag är mindfulnessinstruktör och arbetar med EQ-mätning som en del i min coachning. Det har gett mig ett språk för sådant som annars lätt blir diffust: stresspåslag, reaktivitet, självkännedom, empati, impulsstyrning och återhämtning.
Det viktigaste jag har lärt mig är detta: mental träning är inte att "tänka positivt". Inte att bita ihop. Inte att bli avtrubbad. Den handlar om att skapa en liten lucka mellan det som händer och hur jag väljer att svara.

Det här är större än "gröna" frågor
Oavsett om du jobbar med skola, vård, trygghet, ekonomi eller landsbygd möter du samma samhällslogik: delar av offentligheten är byggda för konflikt. Sociala plattformar belönar förenkling. Och det blir allt vanligare att fakta behandlas som identitet.
Det är ingen slump att politiker slutar. Det är heller ingen slump att många blir hårdare med åren. Hårdhet kan vara ett skydd. Problemet är bara att när vi stänger av, då blir vi sämre på det som är politikens kärna: att lyssna, förstå, förhandla och bygga.

Vad som faktiskt hjälper - i praktiken
Här är några saker som hjälper mig (och som jag också ser fungerar för andra):
1.     Mindfulness som bas - träna uppmärksamhet och återhämtning
Mindfulness är för mig inte något "flummigt", utan en praktisk färdighet: att märka stresspådraget tidigt, landa i kroppen och skapa den där lilla pausen innan man svarar. Det bygger också återhämtning i vardagen - inte bara på semestern.
2.     Mikropausen som räddar mötet
När jag känner att jag blir triggad: paus - andas ut - sänk axlarna - svara långsammare. Enkelt nog för att fungera i skarpt läge.
3.     En gräns mot det som dränerar
Jag kan inte bära hela internet. Jag kan inte svara på alla feltolkningar. Jag kan inte låta kommentarsfält styra min puls. Att välja bort är inte feghet - det är strategi.
4.     Relationer som gör att man inte blir ensam i trycket
Den starkaste skyddsfaktorn är sällan en metod. Det är människor. En person man kan säga: "Jag orkar inte idag". Och som svarar: "Jag fattar. Vi tar det tillsammans."
5.     Självkännedom med hjälp av EQ-perspektivet
När man blir pressad syns ens mönster tydligare: vad triggar mig? när blir jag defensiv? när tappar jag lyhördhet? när går jag för fort? Att kunna se det tidigt gör skillnad - inte för att man blir perfekt, utan för att man kan justera innan det blir dyrt.

Min egen väg framåt
Efter mer än trettio år, mer eller mindre, i politiken har jag börjat känna allt tydligare att min nästa period inte handlar om att ta nya uppdrag. Jag tänker att jag inte ska ha politiska uppdrag i mandatperioden som kommer.
Men det betyder inte att jag lämnar ansvaret. Tvärtom.
Min roll framåt blir att vara med och stärka dem som tar på sig uppdrag: genom min erfarenhet av hur trycket ser ut, och genom de verktyg jag har med mig från mindfulness, coachning och EQ-arbete. Jag tror vi behöver bygga mer systematik kring detta - inte bara prata om att "orka", utan faktiskt träna på att göra det.

Avslutning
Om vi vill ha ett samhälle som klarar komplexa kriser - klimat, ekonomi, trygghet, vård, beredskap - då måste vi ha människor i politiken som orkar tänka klart, samarbeta och stå kvar i motvind.
Och om du känner dig trött, spänd eller på gränsen till uppgiven: du är inte ensam. Det säger inte att du är svag. Det säger att du tar ansvar i en tid som gör ansvar dyrt.

Allt gott, Conny

PS: Om du känner igen dig i stressen, polariseringen eller känslan av att alltid vara "på", så kan det finnas mycket att vinna på att arbeta mer strukturerat med mental träning. Jag erbjuder stöd via mindfulness, coachning och EQ-perspektiv/EQ-mätning - individuellt eller för grupper av förtroendevalda. Hör gärna av dig om du vill bolla ett upplägg, eller dela vad som är mest mentalt dränerande i ditt politiska engagemang och vad som hjälper dig att stå stadigt.

Ge mig gärna en kommentar. Vad triggar dig i politiken och vad tror du skulle hj'lpa dig  till att leva hållbart och samtidigt vara aktiv i politiken?