Vad betyder det egentligen att vara ett grönt parti?

Efter kommande val kommer jag inte längre att ha något politiskt förtroendeuppdrag. Jag kommer fortsatt att vara en del av Miljöpartiet, men jag vill framöver skriva mer som en fristående grön röst – med nyfikenhet, egen eftertanke och ett fortsatt starkt engagemang i politiska frågor.

Det betyder inte att jag lämnar politiken.
Det är en viktig skillnad för mig. Politiken, i betydelsen samhällsansvar, värderingar och viljan att påverka framtiden, kommer jag nog aldrig att lämna. Frågorna om klimatet, skogen, landsbygden, maten, biologiska mångfalden, mänskliga rättigheter och antifascism och vilket samhälle vi lämnar efter oss är för viktiga för det.

En fråga jag länge burit på är Centerpartiets gröna profil.
Centerpartiet uppfattas ofta som ett grönt parti. De talar om landsbygd, företagande, skog, jordbruk, förnybar energi och klimat. Det finns också delar av deras politik som är gröna, inte minst när det gäller elektrifiering, biodrivmedel, grön industri och förnybar energi.
​
Men jag har ändå länge varit tveksam.

Inte för att Centerpartiet saknar miljöpolitik. Det gör de inte. Utan för att jag undrar om deras politik räcker när klimatkrisen, artkrisen och skogens framtid kräver mer än marknadskrafter, teknikoptimism och människors goda vilja.
Därför ville jag titta närmare på skillnaden mellan Centerpartiet och Miljöpartiet i de senaste budgetförslagen i riksdagen. Inte för att hitta enkla slagord, utan för att förstå: vad händer när de gröna orden ska bli pengar, prioriteringar och faktisk politik?

Här är det viktigt att läsa budgettabellerna rätt.
De belopp jag jämför är inte partiernas totala anslag, utan deras förändringar jämfört med regeringens budgetförslag. Riksdagens tabeller anger först regeringens förslag och därefter partiernas “avvikelse från regeringen”. Det betyder att ett plus läggs ovanpå regeringens budget och ett minus dras ifrån regeringens budget. Tabellerna anges dessutom i tusental kronor.

Med den reservationen blir bilden ändå tydlig.
Inom utgiftsområdet klimat, miljö och natur föreslår Miljöpartiet drygt 25,9 miljarder kronor mer än regeringen. Centerpartiet föreslår ungefär 4,6 miljarder kronor mer än regeringen. Regeringens egen nivå för området är cirka 19,6 miljarder kronor. Det betyder att Centerpartiets förslag landar på ungefär 24,2 miljarder kronor, medan Miljöpartiets förslag landar på ungefär 45,5 miljarder kronor. Det är inte en liten skillnad i tonläge. Det är en mycket stor skillnad i faktisk ekonomisk prioritering.

Skillnaden blir ännu tydligare när man tittar på natur och skog.
Miljöpartiet vill öka anslaget till skydd av värdefull natur med 3,814 miljarder kronor jämfört med regeringen. Det handlar om att kunna skydda skogar och andra naturmiljöer med höga värden. Det handlar om gammelskogar, livsmiljöer för hotade arter, våtmarker och områden där naturen behöver långsiktigt skydd.
Centerpartiet föreslår ingen ökning i just anslaget skydd av värdefull natur. Däremot föreslår Centerpartiet 160 miljoner kronor mer än regeringen till åtgärder för värdefull natur. Det är inte oviktigt. Men det är en helt annan nivå.

När det gäller skogen blir skillnaden också konkret.
Regeringen föreslår cirka 642 miljoner kronor till Skogsstyrelsen. Centerpartiet vill minska det anslaget med cirka 2,8 miljoner kronor. Miljöpartiet vill öka det med 258 miljoner kronor. Det betyder att Centerpartiets nivå skulle bli ungefär 639 miljoner kronor, medan Miljöpartiets nivå skulle bli ungefär 900 miljoner kronor.

För insatser för skogsbruket föreslår regeringen cirka 574 miljoner kronor. Centerpartiet vill lägga till 10 miljoner kronor, vilket ger ungefär 584 miljoner kronor. Miljöpartiet vill lägga till 1,446 miljarder kronor, vilket ger ungefär 2,020 miljarder kronor.

Miljöpartiet föreslår dessutom ett nytt anslag för klimatavtal för skogsägare på 1,404 miljarder kronor. Det tycker jag är särskilt intressant, eftersom det visar att starkare miljöpolitik inte behöver handla om att ställa enskilda markägare ensamma med ansvaret. Det kan också handla om att samhället betalar för den nytta som uppstår när skog med höga natur- och klimatvärden får stå kvar.

Det här säger något.
Inte att Centerpartiet inte bryr sig om skogen. Det tror jag vore orättvist att säga. Men det visar att Centerpartiet har en annan grundsyn. De verkar i högre grad lita på brukande, äganderätt, marknadslösningar, teknikutveckling och frivilliga insatser.
Det kan låta sympatiskt.
Jag tror också på människors vilja att göra gott. Jag tror på företagande, innovationer och lokalt ansvar. Men klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald är inte problem som kan lösas enbart genom att hoppas att marknaden ska göra rätt tillräckligt snabbt.

En gammelskog som avverkas kommer inte tillbaka under vår livstid. En art som försvinner går inte att återskapa med ny teknik. En våtmark som dikas ur förlorar sin förmåga att hålla vatten, binda kol och ge livsmiljö åt mängder av arter.

Därför behövs politik.
Tydlig politik. Modig politik. Politik som vågar säga att vissa värden inte kan lämnas helt till kortsiktig lönsamhet. Politik som avsätter pengar, bygger system, ersätter markägare och sätter gränser där gränser behövs.

Det är här min tveksamhet till Centerpartiets gröna profil ligger.
Inte i att de saknar gröna ambitioner, utan i att de i praktiken ofta tycks välja en försiktigare väg. Mer tilltro till marknaden. Mer teknik. Mer frivillighet. Mindre gemensamma resurser till naturskydd, biologisk mångfald och skogens klimatnytta.
Det går att tycka att den vägen är rimlig. Men då bör man också vara ärlig med vad den innebär.

För mig blir slutsatsen att det finns en avgörande skillnad mellan att vara grön i retoriken och att vara grön i de faktiska prioriteringarna. Klimatet och naturen behöver inte bara goda avsikter. De behöver budgetrader.

Och när jag jämför de senaste budgetförslagen är skillnaden tydlig: Miljöpartiet lägger betydligt större resurser på klimat, miljö, natur och skog än Centerpartiet.

Det betyder inte att alla svar är enkla. Det betyder inte att Miljöpartiet alltid har rätt i allt eller att Centerpartiet alltid har fel. Men det visar att det fortfarande spelar stor roll vilken politisk grundsyn som styr.

Är skogen främst en produktionsresurs där miljöhänsyn ska växa fram genom frivillighet, marknad och teknik?

Eller är skogen också en livsmiljö, en klimattillgång och ett gemensamt ansvar som kräver tydligt skydd och gemensamma investeringar?

För mig är svaret mot det senare.
​
Jag kommer att lämna de politiska uppdragen efter valet. Men jag lämnar inte övertygelsen om att naturen behöver starkare röster, inte svagare. Och jag lämnar inte övertygelsen om att verkligt grön politik måste synas i handling, inte bara i ord.
 
Allt gott,
Conny

Kommentera gärna nedan!